Detta hoppass är det första med den här instruktören. (Har aldrig skrivit ut instruktörernas namn så då gör inte jag det nu heller) Kändes lite läskigt att hoppa för någon annan än den instruktören som har hjälpt mig hela vägen dit jag är idag.
Först får vi trava över 3 bommar på marken när vi ska göra ett varvbyte i framridningen och sedan bygger upp hindret till ett räcke på mellan 50-60cm och jag får halvt panik. "-Hjääääälp, vad högt det ser ut!!!" tänkte jag och samtidigt försökte jag lugna ner mig själv genom att säga att jag har hoppat den höjden innan och att jag fixar det. Jag hoppade ju den här höjden och kanske något hål högre på blåbärshoppningen ca 2 veckor tidigare och då på 60cm.
Vill ju helst börja på en sax och sedan efter något språng kan man lägga upp det som ett räcke. Nåja, nu var det så här och det var bara att gilla läget och jag kunde inte med att be instruktören att sänka, för att det inte skulle bli pinsamt. Dessutom satt jag på Valle som har hjälpt mig hela vägen, så jag kände att jag litar på honom och då kommer det att gå bra!
Första språnget på hindret är jag inte med för 5 öre, kommer en bit efter över hindret men känslan efteråt var ändå skön. Alltid gött att komma igång, då släpper den värsta nervositeten. Sedan var det dax att ställa upp och vänta på att de andra ryttarna hoppa sin första gång. Vi gjorde detta i grupper och jag hamnade i grupp 1. Bra det för jag hatar att vänta för då kan jag jaga upp mig istället och då går det bara åt skogen. Nä, bättre att gå ut först så att man inte hinner tänka för mycket!
När jag ska rida an på hindret igen så vet jag inte vad Valle hade sina tankar, han GLÖMMER ATT HOPPA!
Jag hamnar fram på halsen och touchar hjälmens skärm i mankammen och samtidigt tappar tyglarna och dessutom ska vi hoppa en bock efteråt och den hoppar vi med halvlånga tyglar och jag lyckades rädda upp situationen och sitta kvar i sadeln. "-YES!!! Jag satt kvar!!!!" tänkte jag och blev lite mallig!! Skärrad blev jag men jag tänkte att nu jäklar ska jag över det där hindret och få till bra språng.
Gången därefter skulle vi hoppa bocken till höger istället för till vänster som vi skulle ta när jag tappade kontrollen och då var jag så inställd på den vänstra bocken så då hoppade jag på den igen. Fel hinder ropade instruktören och jag bara skrattade. Bra hoppat men du skulle tagit det högra hindret istället. Jaja, det var ju inte tävling så jag blev ju inte heller utesluten.....fniss
På´t igen och den här gången (som oxå blev den sista då lektionstiden började ta slut) så fick jag till det riktigt bra och de två sprången kändes klockrena!
När vi sedan skrittar av hästarna släpper chocken från det lilla missödet och jag känner att tårarna är på väg men tänker bara "-Skärp till dig!! Det såg inte så farligt ut så det finns ingen anledning till att lipa nu!" Lyckades hålla tårarna borta och började tänka istället på de två sista sprången som ändå blev absolut bäst!!
Jag och Valle vid ett annat tillfälle
