2 x 5 min. Men det vore väl konstigt om det INTE kändes ostabilt när alla de små ledbanden är av. Fick det konstaterat av läkare i fredags.
Första gympasset efte...
Under min första vecka som ponnyvakt, trampar jag snett så det sjunger om det och trillar på golvet. Kraftig stukning…. Hmmm. Kände dock inte så mycke av det så jag gick hem eftersom jag inte hade ätit frukost och skulle ”bara” släppa ut ponnyn och en häst i sina hagar. Skulle tillbaka senare under dagen för att göra alla sysslorna.
Allt var frid och fröjd tills i torsdags (11 juli) då jag skulle ut till mitt andra hästuppdrag då jag skulle ta hand om min ridlärares häst, trampar snett igen och går omkull på busshållsplatsen utanför hemma där jag bor. Skulle då bli upphämtad av en vän med dotter som ville hålla mig sällskap då jag hade både ponnyn (som jag hade tidigare under två veckor) och min ridläres häst. Kände ganska omgående att foten svullnade i bandaget jag redan hade på från förra gången jag stukade den. Nu gjorde det mycket mer ont än förra gången och dagen efter gick jag till vårdcentralen för att få foten undersökt.
Där fick jag veta att ligamenten (de riktigt små ledbanden i själva fotleden) hade gått av. Blev också en akutremiss till röntgen för att se så att jag inte hade några sprickor i foten och där fick jag positivt besked. Senare under dagen tog jag kontakt med min sjukgymnast och fick rådet att gå på foten och belasta den som vanligt och helst inte ha varken stödbandage eller kryckor. Ju mer jag avlastar foten med dessa hjälpmedel, desto sämre läker foten.
Haltade en del under fredagen men redan under lördagen började foten att kännas så pass bra att jag ändå kunde gå normalt på den. Skulle jag stå en stund med belastning och sedan sätta mig så då klart känns det.
Nu när det har gått 6 dagar har jag till 90% släppt bandaget (åker jag till ridhuset så vill jag än så länge ha det på) och kryckorna kan jag inte alls gå på då jag får ont i ena handleden och träningsvärk direkt i axlarna, så det är inget alternativ längre.
Visst gör det ont än men det är visst då det läker…. så jag bryr mig inte om smärtorna, för när jag börjar gå igen så försvinner de lika fort som de kom!
Kommer ju att ha bekymmer med detta ett bra tag framöver men har fått rådet av sjukgymnasten att leva och träna precis som vanligt utan restriktioner!!
Jag avslutar detta inlägget med….. TUTA OCH KÖR!!!
Kan inte låta bli att lägga in några härliga sommarbilder på hästarna....
Fotskadan...
Direkt efter midsommar ”blev jag med ponny”. Den här sötnosen till ponny skulle jag ta hand om i 2 veckor till och med den 7 juli. Den här ponnyn har jag haft hand om tidigare och jag tycker att han är bara sååå söööt :)
Första veckan var vi kvar i medlemsstallet så då var det inte så mycket jobb ”runtomkring”. Helgen den 29-30 inledde jag med att trampa snett med vänsterfoten och trilla omkull. Blev en ordentlig stukning men efter att ha gjort det jag tänkte så GICK jag hem till fots för att äta frukost och göra lite andra saker under dagen. Under söndagen blev vi tillsagda att flytta ner alla våra privathästar till tävlingssstallet och i samband med det hade vi ett stallmöte där vi kom överens om ett upplägg för fodringar samt ut/insläpp av hästarna.
Varje dag skulle vi göra höpåsar och kraftfodergiva så att det räckte tills vi kom dagen efter igen. Lunchgivan skulle vi lägga vid hagen så det blev lättare för den som skulle fodra lunchen.
Motion
Ponnyn skulle givetvis motioneras också och då blev det mestadels longering då man har mest koll på hästen så att den inte ”brallar iväg” och kanske trampar av sig sina skor. Det var ju något som jag inte ville skulle inträffa. Släppte dock ponnyn någon gång ändå och då travade han bara iväg och sedan fick jag jaga honom om han skulle springa något mer, så då var longeringen bättre då jag fick bättre fart på honom. Det var mestadels fint väder under dessa två veckor så jag ute så gott som hela perioden med honom. I slutet av perioden så började jag lägga fram två bommar på longeringsvolten som han fick trava och galoppera över. Han tyckte det var skitkul :)
Efter att jag lämnat tillbaka ponnyn, var jag ”hästledig” i några dagar och det var ju superskönt :) Sedan hade jag en storhäst som skulle tas omhand och det var min ridinstruktörs underbara dressyrhäst. Jag hann ”bara” ha honom EN dag innan jag dagen efter trampade snett med foten igen och trillade omkull. Då kände jag att gränsen för vad jag klarar är nådd. Ni som känner mig , vet att jag är väldigt envis och inte ger mig i första taget. Ger jag dock upp som i detta fall så är det verkligen något som inte står rätt till med min kroppastolle. Mer om det i ett annat inlägg.
Fick tag på min ridinstruktör och sa att foten inte är som den ska och hon lyckades lösa mig ifrån honom (hästen).
Ponnyn Viper ute och betar efter ett arbetspass på lina.
Ponny/hästvakt sommar...
Direkt efter midsommar ”blev jag med ponny”. Den här sötnosen till ponny skulle jag ta hand om i 2 veckor till och med den 7 juli. Den här ponnyn har jag haft hand om tidigare och jag tycker att han är bara sååå söööt :)
Första veckan var vi kvar i medlemsstallet så då var det inte så mycket jobb ”runtomkring”. Helgen den 29-30 juni inledde jag med att trampa snett med vänsterfoten och trilla omkull. Blev en ordentlig stukning men efter att ha gjort det jag tänkte så GICK jag hem till fots för att äta frukost och göra lite andra saker under dagen.
Under söndagen blev vi tillsagda att flytta ner alla våra privathästar till tävlingssstallet och i samband med det hade vi ett stallmöte där vi kom överens om ett upplägg för fodringar samt ut/insläpp av hästarna.
Varje dag skulle vi göra höpåsar och kraftfodergiva så att det räckte tills vi kom dagen efter igen. Lunchgivan skulle vi lägga vid hagen så det blev lättare för den som skulle fodra lunchen.
Motion
Ponnyn skulle givetvis motioneras också och då blev det mestadels longering då man har mest koll på hästen så att den inte ”brallar iväg” och kanske trampar av sig sina skor. Det var ju något som jag inte ville skulle inträffa. Släppte dock ponnyn någon gång ändå och då travade han bara iväg och sedan fick jag jaga honom om han skulle springa något mer, så då var longeringen bättre då jag fick bättre fart på honom. Det var mestadels fint väder under dessa två veckor så jag ute så gott som hela perioden med honom. I slutet av perioden så började jag lägga fram två bommar på longeringsvolten som han fick trava och galoppera över. Han tyckte det var skitkul :)
Efter att jag lämnat tillbaka ponnyn, var jag ”hästledig” i några dagar och det var ju superskönt :) Sedan hade jag en storhäst som skulle tas omhand och det var min ridinstruktörs underbara dressyrhäst. Jag hann ”bara” ha honom EN dag innan jag dagen efter trampade snett med foten igen och trillade omkull. Då kände jag att gränsen för vad jag klarar är nådd. Ni som känner mig , vet att jag är väldigt envis och inte ger mig i första taget. Ger jag dock upp som i detta fall så är det verkligen något som inte står rätt till med min kroppastolle. Mer om det i ett annat inlägg.
Fick tag på min ridinstruktör och sa att foten inte är som den ska och hon lyckades lösa mig ifrån honom (hästen).
Ponnyn Viper ute och betar efter ett arbetspass på lina.