Välkommen till Ridskoleryttarens blogg

Detta första pass på lägret hade vi en instruktör som jag normalt inte rider för. Det blev fokusering på sitsen och det är jag inte van vid trots att jag väldigt lätt faller framåt men misstänker att det har med min ryggskada att göra som jag fick för snart 20 år sedan.

 Men men.....

 Det är bara att kämpa vidare.

Vi började passet med en del skrittarbete där vi skulle rida hörnpasseringar i ca 90 graders vinklar och koncentrera oss på att ha hästarna raka några meter innanför spåret. Efter en stund skulle vi övergå i trav på samma övning.

Under den här övningen ( och hela passet för den delen ) skulle jag hela tiden tänka på sitsen och komma tillbaka med axlarna och luta mig mer bakåt så att jag kom i den lodräta sitsen. Som sagt inte så lätt när man varit lite framåtlutad under en längre tid. Det fanns stunder i passet som jag kände att jag var totalt värdelös och ville ge upp för att jag försökte och försökte och försökte och ändå blev det inte bra!

Det blev ju inte bättre av att Tennis höll på att snubbla lite då och då. När han snubblade så drog han ner huvudet så att han var på väg att dra mig ur sadeln och det var jag inte beredd på. Detta hände främst i övergången mellan galopp och skritt. Jag var väl för snäll och gav Tennis lite för stor ram att jobba i. Kände stundtals att det var lika hopplöst som med ”sitsträningen” och jag funderade till och med på att hoppa av och ta in hästen i stallet men tänkte samtidigt att jag skulle igenom detta ridpass!! Lyckades till slut att få till några bra övergångar mellan galopp och skritt på övningen som var att vi skulle skritta ett varv på en 20m volt och sen en galoppfattning. Övergång till skritt på samma ställe som vi fattade galoppen på ett varv senare.

Detta passet var jag inte särskilt nöjd med.

 

Jag och Tennis under lägret.