Dilers skada...
Den 3:e januari började jag skritta honom och gjort det en vecka framåt. Tisdagen efter fick jag trava honom lite under stallchefens övervakning. Skulle se om han hade någon hälta kvar och han var felfri. Blev ombedd att trava honom lite till.
Dagen efter (i onsdags) skulle jag rida honom en halvtimme i alla gångarter och han var jättefin. Lever på det fortfarande. Kompisarna i stallet såg hur det lyste av lycka i ansiktet på mig.... Igår torsdag gick han sin första lektion och för min del kändes det konstigt att komma till stallet utan att ta ut honom på en skrittrunda/ridpass.
Diler har fått ett sådant förtroende för mig att jag kan gå in i boxen och hämta honom när han står längst in. Tidigare har jag fått locka honom med lite godis/havre för att kunna/våga ta honom.
Ni som brukar vara på ridhuset vet att den här killen är besvärlig i stallet och om jag har förstått detta rätt så väljer han vilka personer som han vill ha omkring sig. Känns mycket hedrande att han har valt mig. Det gjorde han redan i somras när jag var med på en tvådagars kvällskurs i dressyr som jag red honom på. Några dagar senare skulle jag rida en intensivdag och fick inte honom pga att han skulle gå en hoppkurs på kvällen så jag fick ta en annan häst istället (Jonna). När jag gick och hämtade den andra hästen kom han fram till mig och man kunde nästan se att han ville fråga/säga: "-Det är väl mig du ska ha?!?" Sedan den dagen har jag och Diler varit "kompisar".....
Diler tävlingsfin...
