Långvariga magproblem....
Jag fick ju som sagt problem med magen i mars iår (2012) och efter läkarbesök så trodde både jag och läkaren att jag hade gallsten och han skrev en remiss till ultraljud. Tyvärr så är inte den här typen av undersökningar med på vårdgarantin så då kan man få vänta hur länge som helst.
När det började närma sig maj/juni började jag att tröttna på att vänta och rasade ordentligt i vikt. Tappade därmed all kondition och ork. Hade därmed en väldigt tung sommar som jag trots allt lyckades ta mig igenom. Efter lite tjat om undersökningstid här i Borås så tröttnade jag och började ringa runt till närliggande sjukhus såsom Ryhov Jönköping, Göteborg och fick till slut "napp" i Varberg. Fick turligt nog en tid (återbudstid) på Varbergs sjukhus dagen innan midsommarafton!!! Tjohoo!!! Åker till Varberg varje sommar och firar midsommar där så detta var verkligen passande :)
Enligt den beskrivningen de fick så förväntade de sig att det skulle vara hur mycket stenar som helst i gallblåsan. Meeeen.... den var.... TOM!!! De hade aldrig sett en så fin gallblåsa och det var jag ju lycklig över :) men för säkerhets skull så tog den här kvinnliga läkaren som gjorde undersökningen in en manlig kollega som oxå fick dubbelkolla och även han hittade inget, Då hade den här eventuella stenen redan "lossnat" och vandrat ut själv. Efter nya kontakter med läkaren så konstaterade han att jag har känsliga gallvägar och enda behandligen för det är att jag har koll på vad jag äter....
Två månader senare, i augusti fick jag brev från röntgen här i Borås och då hade jag fått tid för en ultraljudsundersökning den 27:e. Men hallå??? Menar dom på att man ska behöva vänta från mars till augusti på en undersökning som tar max en halvtimme (om två läkare ska kolla) ??? Fruktansvärt dåligt tycker jag!!!
Nu i December så är jag fortfarande inte helt bra, testar fortfarande vad jag kan och inte kan äta. Det som är värst är steksmör (såsom Milda Culiness, ICA:s flytande margarin mfl), vitkål och gul lök. Röd paprika kan jag oxå reagera på om jag lägger en större mängd i en sallad.
Under hösten har jag börjat träna på gymmet lite smått igen och även börjat rida igen. När jag mådde som sämst så orkade jag inget alls.
I oktober när jag red med på en lektion så red jag min favvohäst Diler med hans ordinarie sadel (bruka rida honom med dressyrsadel då hans ordinarie inte riktigt passar mig som ryttare) och då blir det lätt att jag tar lite kortare stigläder än vanligt och då trampade jag ner vänsterhälen lite FÖR mycket och lyckades med konststycket att fixa till en muskelbristning i vänstra vaden, Aj, aj, aj vad ont det gjorde de första dagarna efteråt. Ca en månad senare så lyckades jag med konststycket att vrida till mitt högerknä som jag redan har slitage på ledytorna i. Resultat av detta blev en öm/trasig menisk. Går nu hos sjukgymnast en dag i veckan för behandling av dessa två åkommor/besvär. Går även med ett rejält knäskydd på jobbet oxå men det känns ändå en del men det stöder upp det så det inte känns ostabilt. Får hoppas att meniskskadan läker utan att behöva operera och sjukgymnasten tycker redan nu att det ser bättre ut nu. :)